Illustration och bildcred
Som illustratör får man ju alltid sitt namn som byline bredvid illustrationer i tidningar, i vissa fall har jag till och med fått det på förpackningar jag har gjort. Detta är bra framför allt av en anledning, publicitet. Möjligheten för andra potentiella uppdragsgivare att se dig och veta vem de ska kontakta för att få något liknande till sitt projekt.
I reklamsammanhang skrivs nästan aldrig frilansarens namn ut medans byråns hela arbetsgrupp ofta är noggrant nedpräntade. Jag är medveten om att det hos vissa finns en bild av illustratören som ritapan som bara ska göra ut det som AD:n under noga klurande har kommit på och att det kanske skulle vara anledning till att inte ge bildcred.
Det är ju även betydligt mindre pengar i tidningsvärlden, vilket inte är någon hemlighet, och att själva publiciteten som kommer med tidningsjobbet är en del av betalningen. I reklamprojektet finns det mer pengar så då får man en större del och bara de som faktiskt är anställda på byrån står representerade för att undvika förvirring om vem som hör var. Byrån är ett företag som representerar sina medan jag (och min agent) är företag som får representera sina. Men ändå, jag har aldrig varit med om att AD:n säger åt mig exakt vad som ska ritas, snarare tvärtom.
Jag är bra och snabb på att komma på idéer och tala för dem. Min hjärna har liksom inte så många spärrar vad det gäller att komma på saker. Vilket i skolan ibland var ett problem, till exempel om man frågar samhällsläraren i gymnasiet som gärna ville att jag skulle hålla mig på ett spår i mina arbeten, men som jag hela tiden visste någon gång skulle kunna användas i mitt jobb.
När vi på HDK hade uppgifter i kreativt skrivande på olika teman kunde jag på några minuter skriva flera sidor baserat på en lukt eller ett ord medan vissa blir blockerade i dessa situationer och inte skriver någonting. Det snabbskrivna, associerade är ofta superdåligt men poängen är att släppa spärrar och bland en enorm mängd tankar hitta en som är bra som man kan gå vidare med. Det finns ju folk som bara värker fram en enda asbra tanke som de sedan gör något genialt med och det kan ju vara avundsvärt på vissa sätt, inte minst ur skamsynpunkt.
Mitt sätt underlättar för mig när jag ska illustrera, idéa och komma fram till bildlösningar. Och gör det lätt att komma fram till idéerna och komma ut ur ramen till det som kanske är konstigt eller ologiskt. Jag och (vad jag antar) de flesta andra illustratörer är alltså minst lika delaktiga i idéskapandet som någon annan.
Illustrationen ovan är den första i raden från ett stort uppdrag som jag jobbat med under ett par månader. Detta i samarbete med en av de bästa byråerna som jag någonsin jobbat med. Allt har från början till slut varit superpositivt och AD:n, Lisa, är verkligen bra, uppmuntrande och trevlig. Bristen på cred till illustratören (eller någon annan frilansande kreatör fö) är inte på något sätt unikt för det här projektet utan detta fick bara vara exempel.
Den här stora vepan gjordes till en pressvisning, vilket står med lite här och där i tidningar och på internettet och jag måste säga att det sticker lite i ögonen när fotografen som plåtat eventet står med namn under min bild för att hen har fotat den medan mitt namn inte nämns alls.
No Comments