Det här med headers, loggor och sånt

Jag behöver väl inte dra hela harangen om att vi som har den ofantliga turen att få jobba med bild också måste ta betalt för det jobbet, för det vet väl alla? Jag får jobba med det roligaste jag vet men det är mitt JOBB, vilket betyder det som ska betala hyra, nya skor och i mitt fall massa kurser och grejer till hunden. Det är vad som stressar livet ur en ibland, ger upphov till prestationsångest och allmän irritation och panik.
Själv är jag ganska förskonad från den där “rita en bild på mig där jag ser snygg ut i min nya kjol och så får du synas på min blogg- förfrågningar”. Men nu på senaste har det kommit en hel del och jag måste säga att det GÅR JU INTE! Självklart kan jag “jobba gratis” om det är för en utställning, för välgörenhet eller något som jag ser kommer gynna mig något ofantligt i slutändan men inte annars. Annars måste man (jag och alla andra) ta riktigt betalt och i det ingår inte att rita en helt unik bild gratis eller för ett par hundra kronor! Rita det där roliga får jag göra ändå och man måste ju ha någon typ av plan för vad som tar en framåt och vad man lägger sin tid på.
Därför är det extremt svårt att ta uppdrag för privatpersoner eller små enskilda företag. MEN i vissa fall kan det funka, tex om man kan utbyta tjänster! Bilden ovan har jag gjort åt fantastiska Isabelle som är agilityinstruktör (bland annat) och hundfrisör: win win!

Jahaja

Vilken jädra vecka detta var till att börja med. Regnat sidledes på mig och puppyn där vi släpade oss fram tillsammans med min förkylning och såg stjärnor av jobbighet. Jag som skulle få stanna kvar efter passet hos favvofröken på gymmet och tipsas om hur jag själv ska kunna bli en excellent, inspirerande och spandexklädd instruktör med solsken i blick. Hoppas erbjudandet gäller nästa vecka också om eländet gått över då. (obs! synd om).
Dock ljusades det upp lite på onsdan när jag blev wined and dined och fick en resa till Barcelona, inte tokigt! Har börjat spåna på ett nytt lite-större-eget-projekt som kanske ställs ut om något halvår (trots att jag svurit på att det skulle ta ett tag till nästa gång) och då är den stan en perfekt inspirationskick.
Gillar bara sitta och rita lite planlöst medan jag funderar, så det gör jag.

Att få tid att bara låsa in sig med sina pennor är väl ändå det bästa…. detta från Dreams of Salikon-projektet i våras.