Hur då?

Detta är en detalj ur en bild jag jobbar med. Ber om ursäkt för bildkvaliteten.

När jag börjar med ett projekt skissar jag först upp massa pyttesmå fula skisser på ett stort papper. Föredrar detta framför skissbok, något som jag skämdes över förr i tiden eftersom man ju som alla vet ska skissa i sin alltid medhavda Moleskin. Men jag vill ha lite översikt och inte behöva bläddra fram och tillbaka.
Här görs pilar hit och dit, skrivs nyckelord och förklaringar. När jag valt ut vilka idéer jag ska gå vidare med gör jag blyertsskisser (med hårda stift i stiftpenna för att det inte ska bli så sabla kladdigt att man inte ser någonting, men det där är ju olika hur man vill ha det) på A3-papper.

And then, the Ljusbord: renare skiss.

Sen tar jag fram mina älskade Sakura fineliner-pennor i 005, 01, 04 och05. Repeat.

Finaste nyåret

Massa bubbel, ulligagulliga människor och finsk älg som egenhändigt dräpts i de djupa skogarna. Om man nu ska äta kött så är det helt klart the way to do it. Själv håller jag mig till kantareller och mungbönor. På tolvslaget rusade vi ut i den mest magiska snöstorm jag någonsin sett och skulle hurra och skåla med massorna ute på Hammarbytorget. Det var märkligt nog ingen där, men det gjorde inget.

Det har varit krisens och insiktens år, men det artade sig helt klart på slutet. Och det vet ju alla att så som nyårsafton är, så kommer resten av året bli.
Jag tänker inte skriva upp massa olika löften men det är nog bra att ha en nyårsvision. Under nästa år ska jag vara snäll mot mig själv och spara energi, ha minst två utställningar, åka till New York och det bästa av allt ÄNTLIGEN skaffa min Goldenvalp. Mjau!

Julefrid

Jag skulle inte bli sådär trist julklyschestressad utan bara smälla upp en liten gran och invänta den tindrande lilla familjen. Men så plötsligt står man där mitt i julkriget och svettas under nån ful basker med förfrysna tår och tusen paket att kånka på. Släpar sig flera gånger fram och tillbaka till Daglivs för att få med sig allt som man bara måste ha. Traditioner upp över öronen. Men det är fint också med stjärnögda hundar och barn och snön som aldrig slutar falla. Och ganska fint att det snart är ett nytt år, ett jäkligt bra år!

going loco down in Acapulco

Eftersom jag inte kan sova nu för ti´n sitter jag uppe på nätterna och ritar med nattradion som sällskap. Det är ett helt gäng med galningar som ringer in dit vill jag lova. Börjar känna mig som en i gänget.
Samtidigt funderar jag på min nästa utställning som jag ska ha, på ett ställe nära dig, i slutet av januari. Det ska bli diverse märkliga folk, spioner och förhoppningsvis lite djur i skålar. Valar och sånt.

Det är lite goa människor som mailat och frågat om man kan köpa mina bilder. O visst ska man få göra det! Det kommer upp nån form av web shop (när gud vill, men förhoppningsvis innan jul) där man kan köpa printar och vykort. Håll ögonen öppna!